Har packat min väska och lämnat storstadens stress för en välbehövlig semester (läs rehab) i Norrbottens skogar. Bor gör jag i en stuga där jag har spenderat alla mina barndomens somrar. Jag kan skogens alla stigar, jag vet solens exakta gång över det gamla timmerhuset som är målat med faluröd färg. Här har jag skrapat mina knän på grusvägens hårda stenar och sprungit gråtandes iväg för tröst. Man kan kalla det mitt barndomshem. Lika mycket som mitt egentliga hem.
Min släkt har sedan hundra år tillbaka vandrat samma stigar och sprungit över ängarna intill. Min mormors mamma Ellen föddes och växte upp i den vackra hästgården som är belägen ett hundratals meter ifrån.
Jag älskar stora stadens tempo och livfullhet. Exakt lika mycket älskar jag lugnet och ödmjukheten den stad jag kommer ifrån utspelar. Men det jag mest av allt älskar är kontrasterna som skapas där emellan. Det är det som gör nyanserna i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar